läste just en artikel om hästolyckor och det är först i läsande stund som man kommer på vissa saker man gör..som man kanse kan förbättra ,va försiktigare med och egentligen kan livet va slut lika snabbt som ett ögonblick..jag kan nog rent ut sagt säga, att jag har haft riktig tur 2st gånger när det gäller häst relaterade olyckor.
Både två gäller när jag hade ett halvt galet fullblod(som det senare visade sig skada, när vi väl fick rätt sida på saken, då knappt någon vetrinär ville ta i henne)
Hoppträning, tränare manar på en och vid en ålder av 16år så vågar man inte riktig säga ifrån så man rider på, höjden låg säkert på 90-1meter, vilket jag ALDRIG nånsin hoppat tidigare och inte hästen heller..hoppar av, jag tappar förmodligen balansen, häster slår upp huvudet, jag ligger på marken med hela munnen blodfylld och med lösa framtänder..nu har jag nya framtänder iallfall!
Andra gången va, när jag väl börjat utreda hästen..hon relatera alltid grimman med ridning, som i sin tur relatera till obekvämhet(som jag nu försökte vänja bort)..så ut i sommarhagen(låg över vägen från vår gård) med grimman bakom ryggen, hon kom fram och jag börja sakta ta fram grimman, varapå hon vänder baken till och jag i nån form av reflex vänder mig med ryggen emot och, pang säger det..2st hovavtryck mitt emellan skuldrerna..till marken ligger jag och såhär i efterhand måste jag nog säga att jag tuppa av för nån sekund, då jag inte riktig minns..ligger skrikandes på min mamma, som tur är(elljus spår precis utanför hagen) kommer en man därifrån o hjälp har jag..så, tänk på vad ni gör..vill nog inte ens våga tänka på vad som kunde hänt??!
Ett par stories till finns HÄR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar