En efter en erkänner ni vilka bloggläsare ni är eller säger nåt som är taget härifrån som gör att ni omedvetet är avslöjade, jag hade varit glad ifall det va mina kamrater som läste här..men enligt Statistiken så är det några fler, wiieee...kul! Så läs vidare..
Men saken hör till den, att det är juh en öppen blogg och vem som helst kan läsa..vet att mina nära läser och ibland ska det frågas och disskuteras ang vissa blogginlägg, hade jag velat haft disskution hade jag tagit den med dom..eller?
Detta är ett sätt för mig, att istället gå till en person(Psykolog tex) så skriver jag ner..och man får enbart fortsätta fundera, skillnaden är att inga svar ges..är inte alla i behova av att prata av sig ibland? Om fundering?
Är det bara jag som tycker att, även fast man inte lever själv..att det är viktigt med ett "eget" liv? Måste man dela precis allt, allt allt? Alla mina fundering? Alla mina tankar?
Eller är det jag som har en knasig verkligehets uppfattning?
Måste man berätta allt?
Nej det tycker inte jag heller. Man måste ha en ventil någonstans. vare sig det är med vänner, blogg, dagbok eller föräldrar. Det är ens egen ensak. Men det är klart någonstans kanske det finns en gräns. Man ser ju vissa bloggare som kan total såga andra och det kanske inte är helt okej tycker jag. Men att blogga är ett sätt att släppa ut sina funderingar och tankar utan att behöva "prata" om det. Bara släppa ut det man tänker på och sen är det bra.. Pratar man med andra så kan man hamna i en diskution som man inte orkar med =)
SvaraRaderaDet är iaf min uppfattning.
Kram på dig <3