Igår vart man erbjuden en 10-rätters smakmeny ikväll, tackade ja och såg fram emot det!
Vi åkte ner till Söderköping där hundarna varit i två veckor, som jag längtat efter dom, juh närmare man kom destinationen så vart leendet lika stort som när man fick reda på att det största paketet under Julgranen tillhörde en själv!
Vi åkte i sista sekund, jag hade som vanligt räknat ut varenda minut så jag skulle hinna med stallet, ridningen som var ett måste!
Så hamnar man i kö pga vägbyggen, minuterna gick, magen gjorde sig påmind om stressen, och jag bara kände, hur fan ska det här gå?
Vi snackar inte nå skit mat heller!
Jag kände mig tvingad att hinna!
Hur jag än vred och vände på det, så fortsatte jag undra, hur ska jag hinna?
Nu hade jag bara svårt att se fram emot det roliga, härliga i det hela när jag var så stressad och "tvingad" dessutom med en förkylning som jag försöker hålla i schakt.
Nu lyckades vi lösa det hela och för mig vart det en hemma kväll i soffan med hundarna, jag vart nöjd!
Jag har svårt att ladda om när jag väl har hamnt i "nödläge", då vill jag bara stanna hemma och gräva ner mig i soffan!
Men vaddå?... Blev det inga mumsiga smakportioner?
SvaraRaderaJag brukar säga att man orkar ha tre viktiga mål och måsten i gång samtidigt. 1 Familjen 2 arbetet ( dessa två kommer alltid att ligga i denna ordning) men nr3 är ombytlig. För mig är det hästarna... Men för dig ser det ut som om du även har 4 och 5. hundarna och bakningen. Du kommer aldrig att kunna ta det lugnt i ditt liv om du inte bestämmer dig för vad som ska prioriteras. Vill du äta en god middag? Men skit då i ridningen. Att ta hand om hästen är givetvis ett måste men ridningen är ju faktiskt inget måste. Lär dig att ta hand om dig.
Tyvärr prior jag allt annat än mig själv ibland, allt för att göra andra nöjda, vad jag tror förväntas av mig!
RaderaJag har börjat säga ifrån när jag vet att det påverkar mig stressigt!