jag tänker mycket,funderar, hur det ska va? när det ska va? vart det ska bli/va? kommer det bli? Och det här j*vla tänk om hela tiden..jag kan aldrig bara ha en plan, måste alltid ha två, tänk om..
Tänker mycket på vad andra tycker, tänker, hur dom tänker, vad skulle dom tycka?
Jag är en typisk följa normen människa.
Vid 20 ska man uppnåt..
Vid 25 ska man börja tänka på, uppnåt..
Vid 30 ska man ha huset, barnet/barnen
Stress faktor är bara förnamnet!
Jag är 27år och känns inte ens i närheten av svenssons normer, kommer jag va konstig som fortfarande har ett hyreshus och inga barn vid 30?
Alla runt omkring mig, lillesyrrans gamla klasspolare, folk som man inte ens trodde lever enligt svensson normer, vad hände med mig?
Vill jag vara enligt normen? Både och..men jag kan inte sluta tänka på mina "hinder", alla säger att det löser sig på ett eller annat sätt, jag kan inte leva så eller är det bara så att jag inte vågar släppa sargen? Jag har svårt och vända det till posetiva, allt som det medför, jag vill uppleva det alla pratar om!
Kommer jag få göra det? Eller kommer mitt tänkande sätta stopp för det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar