Jag förstod aldrig riktig hur allvarligt det var, förrens det var för sent..allt lät som att det skulle bli som förr!
Nu tänker jag på dig hela tiden, på min kära kusin som nu ska försöka påbörja ett liv utan dig med enbart dina minnen som sällskap genom livet, vem förtjänar att avsluta sitt liv vid 29??! Ingen, kan inte förstå det..
Det enda positiva i allt elände, du slipper dina smärtor..eller finns det nåt positivt?
Vila i frid kära du!
Jag tror nog att tanken räknas, Linda. Åtminstone hoppas jag det, för jag var precis som du, jag hörde inte av mig till Jennie förrän det var kom på tal att jag skulle ha ett ljusparty hemma hos mig. Annars blev det bara kommentarer på FB. Jag hann träffa Jennie några gånger, men mer behövdes inte för att man skulle bli helt betagen i henne, vilken fantastisk människa hon var!! Jag var inte vän till henne egentligen, men man tänkte alltid på henne och undrade hur hon mådde. Nu när allt är slut är det så tragiskt och tårarna rinner. Så jag hoppas verkligen att den tysta tanken räknas för jag tänker precis som du väldigt mycket på henne.
SvaraRadera