Vi vann!

fjärde rosetten i vår karriär, andra tävligen efter skadan, första blå/gula..

Helt ärligt, jag trodde det aldrig!

Mitt mål denna tävling var att hästen skulle svara för min hjälper framåt oavsett på tygel eller övertygel.

En stallkamrat sa till mig: Man märker redan hemma om man inte har dom med sig och tar man igenom det då, hemma så blir det lättare på tävling. Jag(har börjat) tror på det!

Jag rider mer konsekvent än tidigare, mjukare, insett vikten av alla delar och är mkt mer noggran än tidigare och framför allt insett vikten av skritt-arbete, den underskattade gångarten.

Själv har jag ägnat mig åt den i 6månader, från början i form av ett varv på stallplan till 30minuter promenad, till ett par-minuters uppsuttet skritt arbete fram tills idag!

Jag hade inte hysteriskt tänkt igenom programet tiotusen-tals gånger, tränat ihjälp mig på delar utan lagt in delarna i den vardaglig träningen och tänkte att vi åker på träning!

Jag höll mitt tidsschema precis, kanse vart lite stressigt nån minut här o där men jag behöll mitt lugn, höll min plan, framsteg!

Efter avslutad ritt var jag lyrisk över att jag hade fått till båda mellantraverna och som plus, hästen avvek aldrig från programets linje, konsekvent ridning, titta men på tygel!

Hörde jag jag verkligen 67%?
Nä, måste hört fel..måste sagt 64%..bra! Eller, sa hon 67..lät som det?
Snabbt in i bilen, efter mobilen och slå upp resultat sidan..
67.57%, wow, shit, jag leder, första plats!
Ringer hela mitt crew, tårarna rinner.
Men..det fanns juh ett par snyggingar kvar på framridningen, så första platsen lär nog snart tas om hand.
In med häst i transporten, packar in, hoppas iallafall på rosettplats oavsett färg.
Leder fortfarande..köper fika och tittar på alla ekipage runt om mig och undrar vem som ska peta ner mig?
Uppdaterar resultat sidan hela tiden! 
4st eikipage kvar och jag leder fortfarande..nu vet jag med säkerhet att jag kommer få placering, återstår bara att se vilken.
3st kvar..jag leder fortfarande, men konstaterar att jag kan kommer få placering till häst, tre främsta.
Så jag lastar ut och gör iordning, skrittar runt, utan att veta om jag kommer bli 1,2 eller 3:a?

Men det höll hela vägen, helt galet, helt otroligt, vi gjorde det, vi kan, vi bevisa!

Resan har varit lång, kostsam, smärtsam, oviss men idag står vi här, starkare än nånsin, redo att påbörja där vi avsluta, mer sammastvettsade än nånsin!