onsdag 21 augusti 2013

The last time..

man ska sluta när man är på topp, sägs det!
Men om man precis börjat då?

Efter flera år med samma tränare så våga jag prova nåt nytt, varför känns det som om man sviker sin egna tränare när man byter(?), olustig känsla!

Nu har jag ridit för Louise i ca 1,5mån och det har funkat super, mycket har hänt på den korta tiden.
Hon är noga, förklara hur hästen är bygg och funkar i dom olika skolorna utan att dumförklara en, angagerad och intresserad när man själv tävlar och framför allt, hon tror på en! På gårdagens träning börja vi disskutera MSV:b, hon tycker det borde kunna va aktuellt nästa år, helt otroligt!
Vem hade trott att min lilla korsnings springare kan?!

Tillbaka till gårdagens träning då det vart träns på, efter allt kandarande eftersom jag vill att det ska bli liksidit på båda men det var lite "stumt" till och från och speciellt höger sida, hang-up på mig eller hästen..vet inte?!
Iochförsig red jag inte i måndags, brukar inte tillämpa vilodag före en träningsdag men pga massa annat så fick det bli så men tycker ändå att vi lyckades helt okej!
Vi ska juh rida två träns klasser i helgen och ett nytt program...på kort bana! Att rida programmet i huvudet när volterna lätt kan bli större är en helt annan sak på exakt 20*40 bana, men det gick och det ska gå!

Lektionen var slut och så även vårt sammarbeta för ett tag(närmare bestämt 1år), vad ska jag nu ta mig till?
Hon flyttar t Flyinge för utbildning och jag har fortfarande inte nån självklar ersättare, stress!

Tips på bra tränare, som är noga med grundridningen, inte stressar fram resultat/rörelser?


                        Jag ville visa min uppskattning lite extra, önska henne lycka till, så..fick hon detta!                           





1 kommentar:

  1. Den enda du sviker om man aldrig provar nya tränare är sig själv. Sin egen och hästens utvecklingspotential.
    De få lektioner jag rider tar jag för Isabelle Lowther (( verksam i vår klubb) lovar att hon är noga :-)

    SvaraRadera