Kliver in i salen och ser ingen jag känner igen men längst in på höger sida bakom skynket måste va pappa där bakom?!
Det låter som ett barn där bakom, sitter och blåser bubblor i lingon drickan man blir erbjuden, har dom så tråkigt här?
Såklart var inte så fallet utan han sett med en behållare med vatten i och tjockare slang som dom blåste i för att akrivera lungorna..
Tittar in och det jag ser, jag vet inte vad jag ska säga, tänka, jag försöker stå emot men min syster gråter och jag kan inte hålla tillbaka tårarna längre!
Det var så konstigt och se han, aldrig sett han så medtagen, svetten rann, huvudet hängde till & från och i vissa lägen orkar han knappt prata!
Jag klarade knappt av att titta på han utan att känna tårarna i halsen, det gick bara inte, fick kolla runt på allt annat.
Pappa relationen har inte varit den bästa men blivit bättre nu på senare tid och jag kommer ta tillvara på den ännu mer nu!
Det var ett känslosamt möte och man får sig en funderare på livet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar