som jag tidigare berättat så har mitt humör ändrats till ntå fruktansvärt när dom kvinnliga besvären kommer, som värst är det dom sista dagarna
Det är inte bara humöret som förändrats, flödet, värken, mängden..ja det mest och jag som tidigare kunnat skryta med att jag "typ" aldrig hade nån värk, knappt nån mens överhuvudtaget och den vara kanse 3-4dagar bara..nu är det för fan halva månaden just det..det med, utökade dagar
Och ska jag va helt ärlig, jag blir rädd för mig själv..över mitt betende? Hur jag är..och förr har det knappt varit nån förändring, undrar vad det kan va..?!
Har en sprial för att skydda mig, dock ska den bytas ut..oj, detta år tror jag, måste kolla upp..men iallafall, undrar om den kan spöka nåt?
Men o andra sidan ska den inte förändra mitt humör, för lite mer hormoner på detta..då hade jag nog börjat gräva min egna grav..
Ett exempel va igår, kom hem ganska sent..senare än vanligt allafall, 21:30 och redan här var jag stressad över tiden och va nästan så att jag vart förbannad på klockan, för att den va så mycket..här blev jag mycket rädd för mig själv!
Kommer hem, allt är som när jag lämna det..middag framme, tvättmaskin full, saker överallt..en ändå ganska rätt vanlig syn för mig när jag kommer hem från stallet..men igår, då..då börjar jag grina jag..jag orka inte, skulle jag skita i det eller skulle jag göra ett ryck?
Ställde iordning mat till hundarna, hängatvätten måste man juh göra...vill inte ha mögliga kläder
Duscha under tiden hundarna åt och rasta sig..
En karl som kommer hem och behöver sina behov..vart tog min vilja, sömn, värk vägen nånstanns?! Är det värt det?
Gråter när ingen ser..ensam är stark?!
Vad håller allt detta på och säga mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar