Jäklar vad jag red! Jäklar vad vi hoppa! Helt utan skräck och med hjärtat i halsgropen, min feghet släppte men nu får jag absolut inte sluta, då är jag tillbaka på ruta ett!
Fröken sa nåt till dom andra som jag banka in i huvudet, man måste släppa kontrollen ibland och inte tänka så mycket!
Och helt plötsligt hoppa vi som aldrig förr i ett tempo(som är normalt för en hoppfröken) men är rysligt fort för en dressyrryttare!
Redan från början la jag upp ett ordentligt tempo inte börja bromsa in mot hindret, inte heller tänka: kommer vi klara det?
Helt omedvetet rätta jag min häst flera gånger och tror att vi klara det alla gånger..
Vi börja med en övning där vi verkligen fick jobba med ytterskänkel för att få dom med oss, oj så nyttigt..borde man inte som dresdyrryttare redan ha den?
Red en linje som jag hade svårt att få till, eller snarare vilken linje jag skulle rida på för att få rätta galoppsprången..
Avslutning med en bana och att rida på två hinder efter varann cirka 90cm högt kan jag säga, det är inte bara hux flux! Inte för mig iallafall..
Målet: Bana på 1meter till sommaren, kan det bli verklighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar