Känslan av glädje för nån annan..
Känslan av hela tiden behöva tänka..
Känslan av att själv aldrig..
Visst jag kan sluta med allt som jag tycker är roligt, då blir jag "rik"..kommer det var värt det? Mer pengar men ingen glädje?
Jag betalar mitt, du ditt och nånstanns där mittemellan är väl tanken att jag ska fixa mat för hushållet, om jag bara kunde få göra det nån gång utan att behöva tänka: Billig mat!
Det är inte helt lätt när man är uppvuxen i olika världar, den ena vill äta det man gillar och jag är en prisjägare.
Jag har svårt att se folk i min närhet "lyckas", hur mycket pengar har han egentligen! Själv kämpar jag dagligen, 25:e till den 25:e med varje krona..
Måste jag åtminstonde behöva höra på det, hur mkt du kan tjäna på det? På det? På det?
Ochså klart, får jag återigen skylla mig själv..att jag har 2st dyra hobbysar, häst och hundar(utställning)!
Tänk om jag ochså kunde sprara!
Tänk om jag ochså kunde få se fram emot ett husköp..kommer det nånsin hända?!
Det är juh kul när nån annan kan köpa, kommer man ha bra känsla om man hakar på?
Och när vi håller på, det här med barn..helt seriös, hur fan har dom råd? Det känns bissart och tänka så, men hur ska JAG nånsin har råd med det?
Jag är inte beredd att ge upp hästeriet för det, ska man behöva välja..hobby eller barn? Och det känns ännu värre bissart och tänka att en av oss har råd men inte den andra..herregud, låter som hela jag lever i nån form av, ja vet inte ens vad jag ska kalla det..när jag skriver och läser meningarna låter det, heeelt sjukt men det är min verklighet!
Det blir iallafall inga barn då, innan min häst är död(9år nu) och då är det för sent med barn?..vet jag ens vad jag vill leva för liv?
Det finns ingen eller inget som kan ta bort min kärlek för mina djur, dom lyssnar, dom ser tårarna som ännu inte rullar ner för kinden!
Tänk om man kunde fly vardagen & verkligheten där jag styr livet, istället för livet som styr mig!
"Att Förändra......
SvaraRadera”När jag var ung och fri i tanken och min fantasi inte hade några gränser,
drömde jag om att en dag förändra världen.
När jag blev äldre och klokare insåg jag att världen inte kommer att förändras
på grund av mig
så jag beslöt att begränsa mig till att bara förändra mitt eget land.
Men även det syntes vara en omöjlig uppgift.
På min ålders höst, i ett sista försök, nöjde jag mig med
att bara försöka förändra min familj,
mina allra käraste och närmaste, men ack,
inte heller detta gick som jag hade tänkt mig.
Och nu, när jag ligger på min dödsbädd,
inser jag plötsligt att om jag bara hade förändrat mig själv först
så skulle jag ha utgjort ett gott föredöme och kunnat förändra min familj.
Från deras inspiration och uppmuntran skulle jag därifrån
kunnat förändra mitt land och vem vet,
jag skulle kanske också ha kunnat förändrat världen”
Sägnen säger att följande text finns på gravstenen tillhörande en biskop,
begraven i Westminster Abbey i London.
Så sant som det är sagt!
RaderaVart ska man börja bara!?!