På nåt sätt lyckades vi matcha, en häst ut en annan in..men transportören med nya hästen vart försenad och där inne stod den "lilla" hästen, gnäggandes & lite orolig, bara väntade på en kompis! Det tog ett par timmar men..sent på kvällen kom hästtransporten där innanför fyra väggar stod hon..hästen jag hade köpt på postorder!
Undra om jag ens visste namnet? Hade jag frågat om färg? Ålder? Ut klev en nätt liten, världens sötaste häst dom hade gjort henne så fin, flätad pannlugg med vit rosette..tänk vad man kommer ihåg!
Dom fick bekanta sig under natten i varsin box och ihop släppet..det var nog inga problem!
Återigen börja jag träna dressyr och första gången på träning, ja ni alla vet juh hur världelös man känner sig? Kommer detta nånsin gå? Vad har jag gett min in på?
Som om inte dressyr var svårt nog, att då komma med en travare som aldrig är dressyr riden på en träning är juh som gjort för att göra bort sig! Shit vad jag skämdes..huvudet var liksom, ja precis som som om vi befann oss på en travbana, rakt upp i luften!
Men jag gav inte upp, inte min tränare heller..jag återkom och hela tiden gjorde vi framsteg! Glömmer aldrig när det var dax för mig och glaoppera, då fick alla som befann sig i ridhuset ställa sig i ett varsitt hörn så jag kunde få plats med all fart, haha..
...men känslan när man kunde galoppera i "nårgorlunda" lungt tempo på stor volt på någorlunda tygel
Det var lycka, det var bättre än alla paket på julafton! Och nånstanns under denna tid så föddes tanken hos mig: Jag ska minnsan visa dom att det går, även fast jag kanse måste jobba lite extra, allt går bara man vill!
Så kom dagen när jag måste göra ett val? Flytta från Gården och jag har inte råd med två stycken uppstallade hästar, vem skulle det bli? Hästen som jag fortfarande kunde rida på eller hästen som var 3år, inget kunde? Vad ska jag göra med den, jag kan inte rida in?
Jag ville fortsätta rida så valet vart ändå "enkelt"..en spekulant och hon köpte på en gång, hon var intresserad av lite allt möjligt med mer fokus på fättävlan, tyckte jag lät bra, verkade vettig..jag levererade hästen för att se på nya hemmet, inga anmärkningar och när jag stod där tätt intill han och skulle på nåt sätt säga hejdå..då kom det tårar, jag gosa in mig i hästen så ingen såg, alla papper skrivades på och skulle en evuntuell försäljning komma på tal skulle jag ha förköps rätt och underrättas, jag åkte därifrån..med gråten i halsen men ändå kändes det bra!
1år senare får jag ett mail, att Hoppe skulle säljas och frågan var: Ville jag köpa tillbaka honom? 4år och inriden då med till det fantastiska priset som jag sålde för, 18.000kr
Utan att tänka va ju svart direkt: JA, jag hade juh alltid "ångrat" mig..
Men hur skulle det gå till? Vart skulle jag få pengar ifrån?
Jag hade min "ridhäst" och fortfarande var två stycken uppstallde hästar över min budget och jag börjar genast gå lösa på alla möjliga lösningar..medryttare? fodervärd? eget stall? Jag provade att sätta ut annons på fodervärd och hela tiden kom den ena konstiga frågan än andra..vad är det för färg? hur gammal(trots att det stod i annonsen)? vad heter hon?
Var det viktigt?
Jag började ge upp hoppet och att köpa tillbaka min gamla häst verkade gå i stöpet! Men kan väl i sista sekund säga att det löste sig, jag hitta en vettig(?) person och hon verkligen gillade Forza(ridhästen) så det bestämdes att hon fick ta henne och jag kunde genast ringa det där samtalet, att jag köper honom!
Sagor varar ju inte för evigt, det vet juh alla..
Jag fick ett samtal från fodervärden, 6mån(?)senare..hästen va konstig?
Hon hade börjat vända hemåt när hon var ute och red, märkligt..hade aldrig hänt med mig! Jag vet inte om jag omedvetat redan hade börjat ana nåt här..
Men jag åkte ut och kika lite på hästen, såg hon inte helt ren ut?
Hur hela proceduren/snacket var kom jag inte riktigt ihåg men till slut kom vi väl dit att det kanse var lika bra med ett klinik besök? Och vem betalar?
Jag tyckte hon skulle ta självrisken och vart det tal om ev mer pengar inblandade kunde vi disskutera saken/alt dela..
Hon tyckte såklart jag..och när dom förlösande orden kom, jag vill inte betala eftersom det inte är min häst!
Personen i fråga hade anlitat Equterapet och hon berätta vad hon hade utfört hon hade "fixat" till nacken..mmm, aha..och jag vet inte, men på nåt sätt fråga jag hur eller varför?
Då visar hon att hon hade tagit tag ungefär vid ganachen och böjt huvudet, uppåt/bakåt..what? Tror mina ögon ska trilla ut, är det nån som hört eller varit med om nåt liknande?
Jag bad om nummret till denna och ringde henne för och fråga lite, vad hon hade utfört osv..men det är märkligt, hon hörde aldrig av sig tillbaka!
Jag bestämmde mig, vi hämtar hästen redan dagen därpå! Och där stod jag nu ändå med två stycken hästar uppstallade, varav den ena behövde åka till klinik och jag visste att detta var ohållbart..
Jag försökte göra allt för att "rädda" min häst, men var det värt det? Hur skulle jag lösa det sen?
Jag delade mycket tankar/disskutioner med min stallkamrater, hur jag skulle göra..vad var det bästa?
Det var juh trots allt inte bara en "trasig" sak på min häst utan det var 3st..och jag tog det tunga beslutet att hon skulle få vandra vidare, världens bästa, snällaste, finaste häst !*tårarna i ögonen finns fortfarande kvar*
Dagen kom, hon förstod ingenting men det gjorde vi..vi stod där i boxöppningen, matade henne maniskt med mortötter, äpplen, knäckebröd och hon tyckte livet var toppen! Bilen kom, jag krama henne..oj vad jag fortfarande har svårt för att skriva/pratar/tänka på det..pussa henne och försvann snabbt ut från stallet och satt mig på ett brunnslock och bara grät, grät, grät, to.m min pojkvän grät, älskade häst! Och där var hon borta,det hörde jag..
Nu kämpar jag vidare med min korsnings springare Hoppe som 5år efter tillbaka köpet är i min ägo, aldrig att jag säljer igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar