Det var när vi flytta till Brollsta som det satte fart, börja träna dressyr på riktig innan var
vi riktiga skogsmullar som försökte oss på dressyr då och då eftersom det var "tvunget", egentligen vet jag inte riktig vad vi höll på med, det vi kände för dagen tror jag..
Jag garvar när jag tänker tillbaka på det..jag jaga in han i galopp med hjälp av "galoppör spöning", alltså vifta lite med spöt framtill..frågan mig inte hur jag tänkte där? Men tydligen tycka jag det funka just då..för att inte om formen, vi såg stjärorna!
Snabbt vart det andra bullar när vi genom tips från stallägaren börja träna för hennes medryttare som fortfarande är min huvudtränare och ni vet juh hur det är första gången/gångerna med ny tränare man vågar inte säga ett knyst, man bara gör som dom säger!
Med skräcken i kroppen, hon verkar stenhård, hästen på tygel, på tygel, på tygel, han får inte dra upp huvudet...ähh, nähä..hur ska jag göra dårå?
Jag fick va lite "hård" i början så att vi kunde komma över vår "ok titta på stjärorna formen" för att inte tala om galoppfattning på tygel, det var många gånger jag tänkte..ähh, jag lägger av, säljer! Ska det va så här svårt? Är det värt det?
Det har varit både tårar av både uppgivenhet men även av lycka, bara rent av att han fatta glaopp på tygel, kan ge så mkt lycka o tårar!
Det händer/hänt lite kroppsmässigt hela tiden med..
Sommaren 2009
Resan har varit lång men helt klart varenda peng, tid, osäkerhet och tår!
Jag letar frebrilt efter filmen från vår första "titta mot stjänorna" start, men hur sjutton får jag den från en omderna(små kasettband) videokamera till datan? Finns det såna datakablar?
Kul med sådan utveckling! :)
SvaraRadera