Från rynkande skorsten till att sluta på en dag, det går!
Jag fick den behövliga anledningen för och sluta och sen den dagen har jag inte haft en tanke på att röka igen och till en början kunde jag inte ens vistas bland rökare, det gick bara inte! Senaste halvåret utan att märka det själv kan jag iallafall stå nära en rökare, men ogillar röken och lukten..hur kan man ogilla nåt så mycket som man inte kunde va utan förut?
Ibland ställer jag mig själv frågan: Var jag verkligen beronde? Var det inte bara tanken som va beronde?
Fråga dig själv, försök drick kaffe utan ciggen? Väntar på bussen/tåget? Skrittar av hästen? Sitter på en uteservering med ett glas vin?
Såhär i efterhand tycker jag att det bara är tanken som är van vid dessa saker, eller?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar