Damp, ADHA, pyskisstörning?!

eller ren och skär vänlighet, kalla det vad man vill.. Men jag vill finnas där för alla, göra allt för alla och kan inte säga nej och måste jag verkligen det måste jag förklara varför innan jag har försökt på alla sätt och viss hjälpa personen ifråga.. När jag sitter still, efter ca 5min måste jag gå en vända genom huset för att se om det finns nåt att plocka med, allt är där det ska och det ser inte ut som kaos, panik helt enkelt över att sitta still och inte "känna" sig behövd..känna sig behövd av ting? Och när jag väl går runt och plockar, så undrar jag när jag ska bli klar och få sitta i soffan..störning? Inför såna här helgen med as mycket att göra så blir jag extra känslig och extra skör, när jag börjar gråta över nåt så simpelt..hade ställt ut tårtan på bordet, eftersom första gästerna hade kommit så tänkte jag, vi ska väl fika snart så tårtan klarar sig..då jag hade ställt in Chokladrutorna istället, som vi skulle ha under dagen så tyckte H att vi skulle byta, igen..jag som tyckte min idé va bäst, så inte tårtan vart sur..det blir den väl inte? Förklara att vi skulle väl fika snart, men icke och gästen A sa att det är lungt vi kan vänta..och där brast, tårarna börja spruta, varför? För att jag tyckte min idé va bra och det inte gick som jag ville..det rann över! Utbrottet tidigare på lördagen..ja, jag vet om att jag vill finnas till hands för alla, jag tar alla lediga stunder jag har till och hjälpa alla, jag vet om att jag inte kan sitta still när jag vill, jag vet om att jag blir stressad av att sitta still, jag har tillochmed fått ticks av det..saker jag inte gjort tidigare, har blivit en vardag! Men vem vill man säga det till..? Förutom att jag sagt det till alla nu..genom text, men ansiktsminen behåller jag för mig själv! Även fast det inte märks i vardagen så har jag "försökt" att börja lugna mig i stallet, där jag tycker det är viktigast, då min häst tydligt visar att det inte är OK..och helt ärligt, han visar det så pass att det ibland nästan kan bli farligt, det är min teori.. Hemma har jag försökt lugna mig genom att inte hela tiden tänka på hur det ser ut på golven och att jag måste dammsuga hela tiden..vem gör jag det för? Jag försöker ha det perfekta hemmet, perfekta förhållandet, försöker vara den perfekta människan som vill alla väl..lider av konstant stress, trötthet och grinighet..det märks inte utåt, för där försöker jag vara den där glada människan med släckt låga..kan lågan tändas igen? Ja, nånting verkar jag lida av..?! See you..