Försökte hålla mig stark för dom jag var där med och när jag satt där, prästen prata om livet, döden så bara slog det mig: Tänk att man själv ska ligga där nån gång? Undra när? Av vilken orsak? Vid vilken ålder? Hur har mitt liv varit fram till dess? Kommer jag va nöjd?
Jag insåg ännu mer att, man ska inte ta saker för givet och jag säger det återigen, ta vara på tiden, även fast jag själv tänker i princip varje helg att jag måste åka och hälsa på farmor/farfar! Jag skäms, det här ska man aldrig skylla på men va sjutton, jag har svårt att hitta tid!
Undra vems och när nästa blir?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar