födelsedags presenter, är det viktigt? Spelar summan nån roll?
Själv brukar jag önska mig saker som jag tycker är tråkigt att köpa/kostar lite mer pengar, så folk istället gå ihop till en present..hellre en dyr sak än tusen små "skit" saker!
Men jag blir lika glad om man kommer över på fika´t jag bjudit in till och man ska inte känna nån press att man måste ha present med sig!
Medans jag själv är sån som inte kan komma tomhänt och det får inte se "billigt" ut, hellre kvalite än kvantitet och jag gnider verkligen mina geniknölar om personen inte själv vet vad som önskas..nån gång sa hon/han att den behövde? Vad var det hon/han såg som den verkligen ville ha? Ja, vad var det nu då(man försöker komma på själv, vart hon/han sa/såg det)..?
Såna små detaljer är bra att lägga på minnet/skriva ner när man är ute, då vet man vad man kan köpa till födelsedags present nästa gång!
Är olika vänner,släktingar "värda" olika mycket?
Personligen försöka jag köpa det folk önksar sig nästan lite oavsett pris då man vet att det kommer använads/uppskattas!
Men på senare tid så har jag börjat tänka mer o mer på detta, jag uppmärksammar vem jag får av, vad jag får, cirka uppskattat värde osv!
Varför ska jag alltid springa och köpa exakt det folk vill ha? Och oftast pratar vi inte riktig samma prisklass..
Jag tror alla har nån/några i sin närhet som varje år vill ha, men aldrig ger!
Förr tyckte jag det var okej, alla förtjänar väl en present när dom fyller år(?) men jag ändrat åsikt..med rädd för att låta som ett litet barn, får inte jag, får inte du! Rättvist?
Sen ska jag inte sticka under stolen med att syrrans ungar är väldigt bortskämad hos mig;) Och ibland kan jag kanse lova lite för mycket och dom har för stort inflytande på mig, scen från Ikea när Hugo var med:
Går runt på barnavdelning, när hans mamma visar en bilmatta..Hugo vill du ha den sen?(När mamma får pengar, Hugo blir ledsen för att han måste vänta)
Moster kan juh inte va sämre och frågar: Vill du ha den nu?
Ner i vagnen! (Hugo Glad)
Fan, har jag råd?
Jag har juh lovat!
Mamman gör ett försök att avleda mattan= Barn som gallskriker på Ikea och folk stirrar!
Nä, vi köper den idag!(Jag)= Hugo glad igen!
Är det, det här som kallas...Köpa kärlek?!;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar