stallhyran har passerat femtusen kroners strecket och tanken på att slutsumman för häst VS boende är betydligt högre är skrämmande och så fort H nämer nåt om det skriker jag bara: Tyst vill inte höra, jag vet, du behöver inte påmina mig!
Kommer man ens ha råd med häst om 5-6år?
Finns det nåt "max tak" på hästeriet?
Min kropp och vilja skriker, neeeej!
Min plånbok skriker, jaaa!
Till att flytta(gråter nästan vid tanken)..samtidigt vet jag att det är oerhört svårt att på denna "sida" av stan hitta nåt likvärdigt för samma peng som jag har nu eller billigare(men det är nästan lönlöst)
Vi trivs så oerhört bra så att jag inte vågar tänka tanken på att flytta och att börja dra in på lektioner(1st dressyrlektion/v, hoppning 1gg/v), osv känns inte som nåt alternativ och övriga ekonmin är inget jag kan göra nåt åt eftersom jag inte har några onödiga utgifter, och tro mig..det har jag inte!
Jag överväger hela tiden om det är värt det(?) eftersom som enligt mig är allt bra men samtidigt vill jag nångång få känna av den där lila löneförhöjningen jag får! och att det inte går jämt ut med högre stallhyra istället, slippa leva plus-minus-noll oftast vilket jag förmodligen kommer göra ändå..
Jag är trött på att aldrig kunna bjuda ut på middag, en sån enkal sak som att bara köpa en ny vinterjacka utan att nåt annat blir drabbat, att hela tiden behöva säga: Kan inte, har inte råd
Någon som sitter "inne" på nåt stall runt Brottby/Vallentuna/Åkersberga?
Kolla möjligheter kostar juh inget iallafall!
Vi hade en livlig disksution på väg ner till Söderköping ang hästsport, fick till svars att det var en status hobby.
Visst det kostar oerhört mycket pengar men, är det status att
Mocka bajs?
Släppa vattenhinkar?
Bortsta/göra iordning sin egna häst?
Rida fram sin egna häst?
Slita som ett djur för dom få minuterna som folk ser på tävlingsbanan?
Ska man behöva va högutbildad/chefsjobb för att ha häst?
Det var inte mycket vi var överens om kan jag säga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar