Vägen har varit krokig men jag är glad att jag aldrig gjorde slag i saken när jag sa
Jag skiter i det här nu, det kommer aldrig gå och rida dressyr på den här, jag säljer
Så mycket tid, kämpande, tårar av både lycka och uppgivenhet
Jag ska gå så långt vi kan!
Där av mina hjärnspöken, kampen från travar-ställning(huvudet rakt upp i luften) till en duglig LA form gör att jag inte riktig vågar släppa fram handen så mycket som jag borde
Igår satt jag och analysera dessa två filmer, man ser klart och tydligt att kontakten hästens mun-handen (genom tyglen) är bristfällig men det jag behöver se, han är kvar på tygel!
Han blir för kort i höger varv, jag gärna vill dra tillbaka allt och hålla han på tyglen
Nåt jag kommit fram till under senare tid är att handen fladrar mer i vänster varv(när höger blir ytter) när jag får den i rätt posetion känns det "stumt", hästen blir lite bromsanade när jag försöker dra tillbaka den till rätt posetion men det ger väl med sig efter med tiden han är juh van att gå så nu, fram-tillbaka-fram-tillbaka
Men han är väl på tygel?
Hur ska jag lyckas göra mig av med mina hjärnspöken?
Här lyckades vi rida ihop 60.96%, vår första LA
Andra starten i LA:3
http://www.youtube.com/watch?v=Yw71MKboaRU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar