Sedan en tid tillbaka har mitt humör dalat, åt det mindre bra hållet kanse inte syns utåt men jag själv och hemma märks det.
Det enorma tålamodet som jag fått med åren är som bortblåst, minsta lilla det inte går som jag vill så är det iritation och går det verkligen inte som jag vill då är det hysteriskt utbrott!
Varför?
Jag vet inte!
Är inne i nån trötthets period just nu igen, när jag känner att jag varken orkar eller lust med saker och ting, inte stallet, inte ridning, inte hundutställning, ingenting som jag egentligen gillar!
Sen min en-dags-sjuka som jag helt plöstligt vakna upp med förra fredagen av illamående och spykänsla som jag trodde skulle urarta till magsjuka, vilket inte blev nåt mer av så har fortfarande magen vart lite upp och ner, det känns som om jag, så fort jag blir stressad så hugger det till/ lite magont känsla..håller verkligen kroppen på och ta stryk? Jag ser fortfarande förbi och kör stenhårt på att magsjukan inte brutit ut än..
Hur ska jag annars hinna? Skulle jag som jag vill göra saker i min takt i lugn och ro skulle jag va vaken 24/7..tänk att bara få göra stallet i lugn o ro! Det låter sjukt eftersom det ska va min andningsstad, men "jobb" kallar på annat håll..
Känner mig som ett barn som bara vill sätta sig ner och gråta, bli tröstad och så är problemen borta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar