Du och jag

vart det inte igen..men likt förbannat är du inte bort ur mitt liv, ur mina tankar?!
Åren går och jag försöker glömma , har jag stannat kvar i den tiden eller?
Fast jag vill inte glömma heller..
Jag har påbörjat ett nytt liv och har allt jag vill ha, men vi kommer mötas igen..jag känner det, tiden kan bara utvisa min rättvisa?!
Är det okej att tänka så här i ett annat liv?! Är jag normal? Har jag gått vidare? Eller är jag bara mänsklig?
Människan i mig spelar mitt ett spratt!